Så kan Faraos far användas i en mening
- Han säjer : den, som hedrar sin far och sin mor, den som vårdar dem, han skall också välsignas en gång av sina egna barn.
- Min far eller farfar - jag minns inte vilketdera - skulle ha varit den dräng, som mördade mr Feurfield och som sedan själv blev mördad.
- far min ?
- Din far gjorde fallissemang ; det var ömkligt men det var dock icke vanhederligt.
- Du sade ju, att hon hade en far vid Malmberget ?
- är far till T..
- Hon bar djup sorgdräkt efter sin far, fast det var nära ett år sedan han gick bort.
- Nog av, både far och mor blevo anmodade att lämna bröllopsgården och det gjorde de endast allt för gärna.
- Res hem till er far och mor, innan de kommer och förbannar er !
- " - " Det är allt sant, det, far, det fick jag nog märka också. "
- " Mor behövde inte göra sig så mycket besvär ", tänkte Ingmar Ingmarsson, " för det är ingen från den här gården, som far och möter Brita.
- Far ser på mig ett tag och frågar : " Tycker du om henne ?
- Mitt på golvet stodo barnen, uppställda så att de icke vände ryggen åt varken far eller mor.
- Då går jag med i skallet, söta far !
- avbröt far.
- Vi andades ut ; far reste sig, gick bort till farbror Otto, tog honom i kragen och skakade honom :
- En lång stund hade hon fått leka i ro för sig själv, varken far eller mor hade stört henne.
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.